4 juni 2015

Färgning

Lingarn på tork efter färgning med reaktivfärger

Jag anmälde mej precis till en kurs i växtfärgning, nämligen denna som hålls av Pedersöre MI i augusti. Färgning är något jag sysslat en hel del med, men inte växtfärgning specifikt. Det är alltid intressant med miljövänliga alternativ. På Brage Vasa går också en svampfärgningskurs i höst, även den tänker jag delta i. Mer om den kursen kommer upp här efterhand planeringen framskrider.

De färger jag jobbat med hittills är Drimarene K:s reaktivfärger, de framhölls som de mest ekologiska kemikaliefärgerna under min utbildning. Det är reaktivfärger som tillsammans med soda och glaubersalt (eller vanligt salt i brist på annat) är lämpliga för färgning av cellulosafibrer, t.ex. bomull, lin, hampa, jute, rami, sisal, manilla och kokos, och cellulosaregenatfibrer såsom viskos, modal och kupro. Genom att byta ut sodan mot ättika kan Drimarene K:s reaktivfärger även användas till färgning av proteinfibrer såsom olika typer av ull och silke. Polyamid (vanligt i t.ex. tyll) går också bra att färga men aldrig någonsin polyester, hur man än skulle önska det.
 Att tänka på vid färgning är att blandmaterial som innehåller flera olika sorters fibrer kan bli fläckiga emedan materialen drar åt sig färgen olika snabbt och ibland också olika mycket i förhållande till kulör. Snabbt färgar man med "butiksfärger", t.ex. Dylon eller Nitron, men då går man miste om hela processen att själv blanda till nyanser. Dock är butiksfärger ypperliga till svart, den är nämligen stört omöjlig att blanda till själv.

På mitt pinterestcollage om färgning kommer jag att samlar intressanta färgningstekniker, där är glest ännu, men det fylls på efterhand. I morse hittade jag t.ex. en rolig isfärgningsteknik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar